Seendet
Inget att fixa.
Inget att förbättra.
Inget att förändra.
Vad vill du ha?Vad vill ’jag’ ha? Vad vill ’vi’ ha? ’Vem’ vet egentligen? Alla dessa oändliga frågor. Vad är det hela till för? För den du trodde att du var — ingenting, ett spöke, en drömfigur i en pjäs. Det var alltid för ingenting och ingen. Inte för att livet saknar mening, utan för att karaktären du misstog dig själv för aldrig hade någon mening att hitta.’Du’ skapade ’dig själv’, vilket skapade alla dessa frågor, och loopen fortsatte, ändlöst. En sak ersatte den andra. Tomhet som söker njutning, som leder till smärta, mer njutning, mer smärta, och så fortsatte det, och så vidare. Religioner, filosofier, övertygelser, berättelser på berättelser — det slutar aldrig, och det kommer aldrig att göra det. Hela den här grejen var en fälla, och ’du’ hade ingen chans. En orättvis kamp som ’du’ aldrig kunde vinna.Lidande – orsak och botemedelBuddha sade att lidandets orsak är begär, och han formulerade de fyra ädla sanningarna. Efter mycket till synes lidande framstår saken som ännu tydligare än så. Den grundläggande orsaken är en felaktig uppfattning om vad vi är. En missuppfattning om att vi är separata individer som vandrar genom en väldig vildmark utan mening eller syfte, i väntan på en oundviklig död. Varje tanke, ord och handling hos detta separata jag drivs av rädsla och vilar på lager på lager av falska föreställningar. Fängelset saknar väggar och galler. Rädslan för att möta det som faktiskt är håller en kvar, och skulden läggs på omvärlden. Spegeln som speglar tillbaka på sig själv.Det som sätter stopp för detta är inte ännu en metod eller praktik. Det är när de falska föreställningarna – som lärts ut av andra separata jag – ses som ingenting annat än berättelser och slutar att bli trodda. Illusionens slöja faller och kvar finns livets gränslösa, spontana och fria uttryck – som omfattar alla fenomen men förblir oberört av dem, utan att förneka dem, för utan fenomen finns det ingenting att uppleva i denna stund.Metoder för välmående, terapier, religioner och andlighet behandlar antingen symtomen eller planterar nya föreställningar för drömkaraktären. De kan bara hjälpa karaktären att agera bättre inne i drömmen men ser aldrig kärnproblemet. Alla de behandlingarna rasar samman så fort nästa vindpust drar fram. Och rörelsen fortsätter.Men även efter seendet, kunde ’du’ inte sluta slå, för det var allt ’du’ hade blivit lärd. Var någon. Lär dig något. Gör något. Gör det meningsfullt. Hitta ’din’ mening, kallelse, kall — och så vidare. Dessa blinda karaktärer gav aldrig ’dig’ chansen att bara stanna, titta, känna, undra— utan att veta eller lista ut allt. ’De’ var rädda för det okända, så ’de’ märkte och namngav ’allt’ så att ’de’ kunde fortsätta sova medan de levde.Det fanns alltid något mörkt och mystiskt i det okända. Spökena var rädda för att själva inte existera — för att vara overkliga, framträdanden i en dröm — så ’de’ hittade på berättelser, gick och pratade, och trodde att de var separata individuella jag. ’Deras’ sinnen kunde inte sluta göra ljud för att ’de’ var rädda för tystnaden. Så ’de’ fortsatte springa, springa ingenstans, och föll som löv, här och där, längs vägen.Vad vill du ha, egentligen?Svar: ingenting. ’Du’ vill ingenting, för ’du’ är ingen-ting. Det är så uppenbart att ’alla’ missar det. Alla dessa namn — medvetande, tomhet, varande — är framträdanden och pekare som inte fullt ut kan beskriva vad ’du’ och allt är, och ’det’ vill ingenting, för ’det’ är redan fullbordat genom att vara ingen-ting. Spöket som kallas ’du’, “egot” vill ha allt, och mer av det, men bara för sig själv, och är därför aldrig nöjt eller fullbordat — för ’du’ kan inte fylla intighet med något-het. ’Det’ sjunker bara tillbaka i ingen-tingen som ’allt’ redan är.Seendet visar kärlekSeendet visar villkorslös kärlek, om och om igen. Väggarna som karaktären byggde för att skydda och separera sig själv var det som hindrade dig från att se. Att låta den villkorslösa kärleken lysa fram — vilket är en omöjlig uppgift för karaktären — det är hela syftet, och det är det enda som är värt att nämna.Vad karaktären aldrig hade, det du är har alltid varit: en roll i helheten. Allt har en funktion. Trädet vet. Djuren vet. Mattan, duschdraperiet, vattendropparna. Allt vibrerar med samma essens som är detta. Det finns ingen kvar att rangordna, ingen resultattavla, ingen som fick det bättre. Det separata jaget var aldrig i vägen för det fanns aldrig något separat jag. Bara detta. Alltid detta. Kärleken som fanns här hela tiden.KlartSå det är gjort. Över. Nog. Ingenting behöver fixas, ändras eller förbättras. Ingen-tinghet är allt detta och ingen-ting samtidigt.Voilà.
Seendet är den inre och yttre rörelsen från separation till helhet. Från exkludering till inkludering. Frihet från sinne och kropp, och ändå är allt inkluderat.Cirkeln som fullbordar sökandet. Början och slutet. Att dö före döden, och ändå ha kvar ansiktet, kroppen, livet. Kärleken som fanns här hela tiden.Välkommen.
Hur tar jag mig dit? — Det finns inget "dit". Sökandet var själva loopen, och loopen var fängelset. Inget att uppnå, ingenstans att ta vägen.Vad ska jag göra? — Ingenting. Att göra var karaktärens uppgift. Seendet gör ingenting — det bara ser.Är detta en religion? — Nej. Ingen metod, ingen lärare, inget att bli. Traditionerna pekar på samma seende, men seendet är inte en trosuppfattning.Om det inte finns någon, varför prata alls? — På grund av villkorslös kärlek. Det är bara kärlek. Att prata är inte för att någon ska ta emot det. Det är kärlek som uttrycker sig, på samma sätt som trädet växer, vattendropparna faller och solen skiner. Inget mål, ingen mottagare — bara ljus.
Välkommen in genom dörren.